Barn, epistemiska orättvisor och moralisk status

Det har skrivits mycket om barn som sociala aktörer och barns rättighet att komma till tals. Båda diskussionerna brukar mynna ut i talet om barn som kunskapsaktörer – att barn har kunskap om och agens i sin miljö men undermineras som kunskapsaktörer.

En av utgångspunkterna i min forskning är att socialt arbete och den sociala barnavården fokuserar på sociala problem varför frågor om moral och inte enbart kunskap är centrala. Med avstamp i tidigare verk om epistemiska orättvisor berör en av mina studier moraliska hierarkiseringar av (unga) människor.

Nedan presenteras ett fåtal slides från en föreläsning och hur epistemiska orättvisor och moralisk status kan förstås i relation till barn och unga som en heterogen grupp. Utgångspunkten är studien Children’s moral status (Knezevic, Z 2017) – en analys av barns moraliska status i BBIC dokument (Barns Behov i Centrum). Studien berör en rad olika spänningar. Å ena sidan förespråkas att barn ska komma till tals och vara delaktiga, å andra sidan präglas teoribildningen och policydokument också av idéer om amoraliska barn utan agens. Å ena sidan erkänns diskriminering även av unga, å andra sidan framställs diskriminering och andra former av utsatthet som något som påverkar individers moral negativt.

Källa: Amoral, im/moral and dis/loyal: Children’s moral status in child welfare – Zlatana Knezevic, 2017