Det har skrivits mycket om barn som sociala aktörer och barns rättighet att komma till tals. Båda diskussionerna brukar mynna ut i talet om barn som kunskapsaktörer – att barn har kunskap om och agens i sin miljö men undermineras som kunskapsaktörer.
En av utgångspunkterna i min forskning är att socialt arbete och den sociala barnavården fokuserar på sociala problem varför frågor om moral och inte enbart kunskap är centrala. Med avstamp i tidigare verk om epistemiska orättvisor berör en av mina studier moraliska hierarkiseringar av (unga) människor.
Nedan presenteras ett fåtal slides från en föreläsning som jag höll i vid Malmö universitet och hur epistemiska orättvisor och moralisk status kan förstås i relation till barn och unga som en heterogen grupp. Utgångspunkten är studien Children’s moral status (Knezevic, Z 2017) – en analys av barns moraliska status i BBIC dokument (Barns Behov i Centrum). Studien berör en rad olika spänningar. Å ena sidan förespråkas att barn ska komma till tals och vara delaktiga, å andra sidan präglas teoribildningen och policydokument också av idéer om amoraliska barn utan agens. Å ena sidan erkänns diskriminering även av unga, å andra sidan framställs diskriminering och andra former av utsatthet som något som påverkar individers moral negativt.
Källa: Amoral, im/moral and dis/loyal: Children’s moral status in child welfare – Zlatana Knezevic, 2017
ZLATANA KNEZEVIC research page 